Läsa fel

Ibland är det som min hjärna programerar om sig. Idag har jag inte kunnat läsa en mening utan att det blivit fel. Singelkorgen blev snigelkorgen, julkul blev julkuk (önsketänkande?) och så höll det på. Ganska underhållande kan man tycka. Lite förvirrande.

Hej vinter

på våren är min man pollenallergisk och därför inte ute så mycket. På sommaren hävdar han att det regnar för mycket för att vara ute. På vintern får han köldallergi (jo det är verifierat av en läkare antagligen i maskopi med ovan nämda make) och är tja, inte ute så ofta. Hösten ja just det, nej han går inte ut då heller. Va kul.

I bitar

faller mitt liv sönder idag känns det som. Allt kändes helt i morse när jag gick upp men sakta sakta trillar allt omkull. Det känns som att nästan hinna fram, som när man ser att ens barn kommer att slå sig, men man når inte och så kommer blodet, tårarna och bulan. Just nu forsar blodet.

30-årskris?

I morse när jag vaknade kände jag mig som en tant. Jag letade genast fram mina killers och ett par svarta jeans. En skinnjacka till det. (ohhh jag modebloggar nästan) Fick motarbeta impulsen att spontantatuera en spindel på bröstvårtan, flera gånger i timmen. Ikväll ska jag på föräldramöte på dagis, undrar om jag kan skicka min mamma?

En sån där kväll

där man bara vill supa och slåss. Eller, ja det är faktiskt så det känns. Jag plockar fram alla mina pubertala hårdrocksskivor (nej inte särskilt mycket hårdrock men jag trodde det när jag var sexton och känslan av fuck the world hänger kvar) och skriver ilskna meddelanden till min man (ja han sitter bredvid). Jag sitter liksom och hoppas på att det ska ringa någon stackare och försöka sälja på mig en försäkring så jag kan få snäsa lite. (ja konstruktivt jag vet!)